Intervju gjord av Julia J
Robin
och jag möts utanför Falkenbergs stadsteater och bestämmer oss för
att gå till mat och fika stället ”På G” mitt inne i stan och
vi talar och äter lite och har trevligt en lång stund innan vi
sätter igång med intervjun.
Du har varit med och medverkat på en
del teater föreställningar och andra uppsättningar i Falkenberg.
Vad förde dig hit?
- Ja, du. Mitt första jobb efter
Balettakademin var teaterföreställningen Ronja Rövardotter just
här i Falkenberg och trivdes väldigt bra med det sättet att jobba,
människor och så där. Sen dess har det ju rullat på kan man säga.
Du sjunger också, Vid vilka tillfällen
brukar du vanligtvis sjunga inför publik?
- Det vanligaste är nog förutom i
föreställningar eller när jag vart här på sommarteater och
Shlager Abstinens som jag har varit med i. Annars är nog det
vanligaste att jag är ute och sjunger och gör egna sång-program
med en pianist. Det kan t.ex vara i kyrkan eller så på
musikgudstjänst eller om man har konserter eller som nästa vecka
ska jag åka hem till min hemort och sjunga på ett årsmöte. Då
har dom först möte och sen har dom middag och sen ska dom ha lite
underhållning och då kommer jag och en pianist och så sjunger vi
och spelar vi härliga låtar som vi själva väljer och tycker om
att göra. Det är en hel del sådant och mycket på sommarn att man
åker runt och har konserter, det är nog det vanligaste.
Vilken låt tycker du mest om att
sjunga och har du någon artist du får inspiration ifrån?
- Artister har jag ju många, jag
gillar gammal musik, som på Julshowen (Music of the Christmas night)
så sjöng jag ”Säg det med ett leende och ”Du e min tekopp”
som är min absoluta favorit låt och som är en gammal revylåt.
Du spelar en av huvudrollerna i
Blodsbröder som hade premiär femte oktober på storan i Falkenberg
föra året och som blev en stor succé och som kommer ha nypremiär
den förste mars i år. Men den kommer även spelas på
Lisebergs-teatern mellan den 19 april och 4 maj. Vad tycker du om
föreställningen och din roll i uppsättningen?
- Jag älskar föreställningen! Jag
tycker att det är en fantastisk musikal, den är en väldigt stark
berättelse. Väldigt välskriven och så är det fantastiskt fina
karaktärer. Det är väldigt lätt att identifiera sig med dom, dom
är väldigt mänskliga och lätt att förstå och lätta att tycka
om och så tycker jag om att föreställningen innehåller så
mycket. Det är jätte mycket humor glädje och energi och det är
också väldigt mycket sorg och svåra tunga saker och att det är
väldigt härlig mix av det. Sådär som livet faktiskt är. Sen om
min roll tycker jag att det är en fantastisk roll att få göra och
jag är jätte glad att jag får göra den. Mycket för att när min
karaktär gör entré så är han ju sju år Micke då som han heter.
När han och Eddie, tvillingbrodern då träffas redan vid sju år
och det är jätte roligt att få spela barn och sen att få spela
alla åldrarna då fram till 25år i slutet sådär och på samma
sätt det där att det är så mycket glädje och energi och att man
får uppleva så mycket saker genom den här karaktären. Hur det är
att vara barn och att leka och ha kul och vara kär och ha svårt att
uttrycka det och ha svårt att tala om för den att man tycker om den
och det är det fortfarande tycker jag i livet. Sen också att det
kan gå snett ibland. Men kärlek vänskap och relationer med
familjen, mor och son och ja, kärlek mycket kärlek.
Skulle du säga att det är det bästa
med föreställningen?
- Ja, det skulle jag säga att det är.
Du har skrivit på din hemsida att du
har en ”förkärlek för äldre material, visor och kupletter.”
hur kommer det sig?
- Ja, det kan nog vara mycket för att
det är så fruktansvärt bra material och det är ofta väldigt bra
texter, väldigt roliga och väldigt tänkvärda. Det är också ofta
väldigt starka melodier som sätter sig och sen tror jag ju att jag
är lite av en gubbe nånstans och att det bor någon liten gammal
revyräv i mig. Jag vet inte, jag har alltid gillat det uttrycket på
något sätt.
Du har en egen liten föreställning
som kallas ”Kom ut ur garderoben... och sätt dig” som är en
föreställning som du gjort så gott som själv, Kan du berätta
lite om den?
- Haha! Just det! Ja, det kan jag. Den
handlar om... När jag gick då på balettakademin så i tredje året
så gör man ett eget projekt som ska innehålla teater, sång och
dans och så får man göra ganska mycket som man vill och jag visste
att jag ville ha med en garderob från början. För det är väldigt
kul att man har liksom en koreografi så att... man kan göra så
mycket. Man kan komma ut ur garderoben och man kan använda en
garderob på så många olika sätt. Så visste jag också att jag
ville ha med sådan gammal musik, som jag pratade om innan. Så dom
sångerna är också med i den och ut ifrån det så skapade jag en
liten föreställning.
Den handlar om en man och hans hjärta
har brustit och vill få det att läka och det gör han genom att
stänga in sig i sin lägenhet, träffar inte någon utan han ska se
till att få det här hjärtat att läka själv. Då gör han det
genom en egen komponerad sång och skratt terapi. Så han får inte
tänka några ledsna tankar eller något som är jobbigt eller tungt
utan bara ha roligt, skratta och ha roligt och vara glad. Men det är
ju så att kontentan av det hela är ju att man kan inte riktigt göra
det själv. Utan man måste ha andra människor runt sig för att
komma vidare och för att komma över sorgen. Men det är också en
föreställning som det är väldigt mycket skratt och väldigt
mycket glädje och humor och då min humor, det som jag tycker är
roligt och musik jag tycker är härlig. Så det handlar om att komma
över sorg.
Vad var det som väckte idén för att
föreställningen blev som den blev?
- Det är för att min tanke när jag
står på scen, är det en sak som jag har lärt mig och det är att
det är viktigt att roa sig själv så att jag själv har roligt för
då smittar det av sig på publiken och det roligaste jag hade gjort
då, ditt tills var en pjäs som hette ”snart kommer tiden” på
Wendelsberg. Jag spelade en karaktär där som var jätterolig och
jättetokig och det var det roligaste jag hade gjort. Så då blev
det att jag plockade väldigt mycket ifrån den. Men det var nog det
som väckte idén att jag visste att jag måste göra det jag själv
tycker är roligast.
Hur kommer det sig att du ändrade från
estetiska programmet till omvårdnadsprogrammet under gymnasietiden?
- Jag gick ju estetiska programmet och
det gick jag ju hela gymnasiet och sen så blev det ju det att jag
blev kär och flyttade tillsammans med min dåvarande flickvän och
jobbade i vården och sen visste jag inte riktigt hur jag skulle gå
vidare och då följde det sig som så att jag kunde läsa på konvux
och jobba samtidigt och då tänkte jag att ”Men det är ju en bra
grej” att liksom ha en utbildning. Sen så trivdes jag med att
jobba i vården också. Så det var någonting som jag kunde tänka
mig göra till viss del. Så då gjorde jag det och det är jag
väldigt glad för idag. Men sen så var det var ju så att det ändå
var sång och teater jag brann för men sen så kände jag det att
jag var tvungen att ta tag i det i alla fall och söka mig till en
sådan utbildning.
Vilket var ditt allra första jobb som
skådespelare/sångare/musikalartist?
- Det allra första jobbet det var...
om man inte räknar med sommarjobb då jag jobbat på Liseberg en del
som kanin och gast och så vidare, och det är ju en typ av
skådespelarjobb kan man ju säga. Sen har jag ju sjungit innan dess
också, sjungit i kyrkan och på begravningar och bröllop och sådär.
Men det första jobbet när jag var utbildad musikalartist eller vad
man ska säga. Det var i Ronja Rövardotter i Falkenberg sommarn
efter att skolan slutade.
Vad har varit det allra roligaste i
karriär?
- Det roligaste... jag kan nog säga
att det roligaste tycker jag nog är att faktiskt åka runt och göra
sina egna sångprogram och vara Robin Rösehag. Att få vara helt mig
själv är nog det roligaste och att vara i stunden med publiken. Men
sen det största och finaste och starkaste det har verkligen varit
till stort stöd hit tills.
Men vad har varit det allra
märkvärdigaste och konstigaste du vart med om?
- Åhh, det konstigaste det har varit
Kabaré Rouge. Det var också ett av dom första jobben jag gjorde.
Som var en krogshow där man kombinerade mordgåtor som är väldigt
populärt nu för tiden. Man kombinerade det och show och det var en
väldigt märklig sammansättning. Det var en väldigt konstig
upplevelse... men, ja, det funkade. Det är nog ingenting jag skulle
göra igen men det fina där var att jag träffade några nya
människor och fick en ny väldigt fin vän och sådär. Som jag
träffar väldigt mycket och som jag har fortsatt att jobba med men i
andra grejer då. Men hon är till exempel med i Blodsbröder och var
även med i Julshowen. (Music of the christmas night) Pernilla heter
hon och det var så vi lärde känna varan. I och med det så är hon
ju också här. Så det var det fantastiska med det. Men det är en
väldigt konstig produktion.
Har det hänt något konstigt på scen
eller backstage då?
- Det händer ju väldigt ofta
konstiga saker, men som nu i julas så gjorde vi Pippi Långstrump
teatern och så spelade jag bland annat Pippis pappa. Så i en utav
dom sista scenerna så kommer Pippis pappa dit och ska ta med sig
Pippi ut på haven. Men så bestämmer sig Pippi för att stanna kvar
i ville villa kulla och det är ganska så känslosamt och dom säger
hej då och piraterna sjunger vackert i bakgrunden och sen så hade
vi ett hus i som snurrade och man kunde öppna och stänga det och så
vidare för att skapa ny scenbilder. Så har den en spärr så att
den ska stå still och då har dom glömt att ta upp den, så när
den åkte vidare så skrapa det i mot rätt så ordentligt och det
lätt ganska högt. Så tänkte dom ju ”Jaha, ska vi fortsätta
snurra eller ska vi stanna?” och där står ju jag och säger ”Ja
du Pippi, du får ju stanna kvar här ville villa kulla, men åh vad
jag kommer sakna dig!” och så hör man det här hög ljuda
skrapande ljudet och där står vi och försöker hålla masken och
tittar ut över publiken och tänker att ”Nä, det här händer
inte!” Mycket sådana saker och ja just det! Jag cyklade omkull när
jag gjorde teatervinden. Där hade jag ju så många olika små
roller och snabba byten. Så jag skulle springa ut på ett håll som
en gubbe och komma ut som Madikens pappa på ett annat håll på
cykel och så skulle jag cykla upp för en liten ramp på scenen och
sen cykla över scenen ner på andra sidan scenen på en liten ramp.
Men det gick bra dom flesta gångerna men en gång då så missade
jag rampen och gjorde en volt rätt ner bara. Jag kunde verkligen ha
skadat mig riktigt riktigt illa men det gick jättebra. Jag är
fruktansvärt klumpig, så egentligen ska jag inte göra sådana
saker. Men det blir ju ibland att man får göra sådana saker i alla
fall och då kan det ju bli fel.
Vad har du hunnit med i år?
- Vad jag har hunnit med i år... Det
är Pippi jag har hunnit med, så det har vi spelat på Lisebergs
teatern från mitten av december till mitten av januari. Sen dess har
jag varit ganska mycket ledig och förberett mig för Blodsbröder
och sjungit lite här och där. Sen så var jag på bio igår och såg
en film som hette Hitchcock som var väldigt bra och som jag
rekommendera om Alfred Hitchcock. Det är han som har gjort psyko.
Men det är gamla filmer, han var en regissör. Hmm... Jag har sett
fler grejer jag men jag kommer inte på någonting just nu.
Vad kommer du ha för dig under resten
utav 2013?
- Ja du, jag är inte riktigt säker,
jag ska ju göra Blodsbröder i Falkenberg och på Lisebergs-teatern
och så kommer vi eventuellt att göra lite mera Pippi och sen så är
det inte klart än för hur resten utav året ser ut. Jag har lite
grejer på gång som jag inte riktigt kan säga eftersom det inte är
klart än. Men jag kommer sjunga en del och åka runt och sen så får
vi se lite. Jag tror att jag kommer att göra julshowen igen nästa
år.
Som avslutande fråga, har du några
drömmar och mål inför framtiden?
- Ja, ett mål och en dröm som jag
har är att Blodsbröder kommer att gå jätte bra i Göteborg också
och att det blir väldigt lyckat och sen när det är klart att hitta
ett nytt projekt som jag känner lika mycket för. Jag vill också
göra mer show och göra mer egna projekt och jag vill fortsätta ha
roligt och ha fina människor runt mig, som jag har.
Jag
avslutar intervjun genom att tacka Robin för att han ställde upp
och önskar honom lycka till med sina mål och drömmar.
Av Julia